Allvarligt talat?

Hörde häromdagen att forskare hade kommit fram till att det inte spelar vilken typ av mat kalorierna kommer ifrån, utan det viktiga är att man gör av med mer än man stoppar i sig. Allvarligt talat! Finns det inget vettigare att lägga alla forskningspengar på än att konstatera något som är helt logiskt? Vill man gå ner måste kalorikontot ligga på minus.... Helt uppenbart!

Jag förstår inte att det forskas så mycket på det här ämnet.Och att det är en helt sjuk hysteri hos media varje gång en ny rapport släpps. Även om rapporterna ofta säger olika saker så är slutsatsen densamma. Vi vet det nu, när ska någon börja lösa världens problem istället?

Verkligheten har kommit i fatt mig

Nog för att jag vill kalla mig optimist, men även jag måste inse att det blir allt svårare tider. Söker jobb för fullt för att inte bli arbetslös när mitt vikariat går ut den siste juni. Nu har jag sökt en hel del jobb, några som jag verkligen vill ha och andra som jag skulle kunna tänka mig i väntan på att ett bättre kommer förbi. I helgen är det dags igen, jag har 3 jobb på min lista och ca. 3 spontanansökningar… That’s it!

Nu finns det få jobb kvar på marknaden som jag är kvalificerad för eller vill ha för den delen. Frustrerande att bara vänta på att ett svar ska ges, men jag måste ju hålla hoppet uppe och hoppas att iaf 1 företag tycker att jag är intressant och vill ha mig som anställd. Annars blir jag arbetslös i juni. Visserligen härligt med ”sommarlov” och chanserna är kanske ännu bättre i höst att hitta ett spännande jobb, men jobbigt att inte kunna vara tillfreds med situationen utan spendera varje kväll med att leta jobb och söka dem.

Tur iaf att det nästan är vår här i Malmö. Det gör livet lite enklare och lite roligare…

Optimism = Naivism?

Är det för att man inte ännu är så gammal och inte har all den livserfarenhet alla äldre män (VD, styrelseledamöter mm) har. Är det därför de slutat vara optimister inför framtiden och bara ser eländet som vi matas med varje dag? Lågkonjunktur och finanskris. Finns det inget hopp längre då eller? Jag vägrar att tro att det är meningen att vi ska lägga oss ner och dra täcket över huvudet. Tror att det finns två sätt att tackla detta på:

1. Kör som det ryker och satsa på en offensiv strategi? Vad kan du förlora på att satsa stenhårt? Ja köpet kanske inte sker idag eller imorgon, men om en månad eller två när folk har pengar så kommer de ju att lägga dessa på det företaget som har synts på marknaden. Det är ju det företaget som finns i medvetandet.
2. Eller så drar du in alla resurser, backar bakåt och drar täcket över huvudet och hoppas att kunderna är lojala och hittar dig ändå. Är inte detta en kontig strategi?

Jag vägrar tro att det kommer att vara kris och att folk har det dåligt. Man måste ju ha hopp inför framtiden och se optimistiskt på den. Annars är det ju inte lönt att hålla på med det vi håller på med. Är detta naivism?

Kvinnor - skärpning!

Jag satt igår kväll och tittade på Lipstick Jungle – ett tjejprogram av författaren till Sex and the City. Det utspelas i New York, tre väninnor i 35-40 års åldern, har fantastiska jobb och så klart supertrassliga kärleksliv. En av kvinnorna verkar dock till skillnad från de andra ha en superförstående man som inte bara är snygg utan även driftig och stöttande. De har ett jättepassionerat förhållande, nästan så att man undrar om det verkligen kan vara så? Den andra kvinnan är otrogen mot sin man med en 25 årig älskare, för att hon i sin tur törstar efter passion och kärlek. Den tredje dejtar en superbiljonär som verkar ganska stel. Dock ska man inte glömma att han bad henne flytta in tillfälligt och då renoverade hela sin jättestora lägenhet, byggde henne en gigantisk klädkammare som han fyllde med helt nya kläder och skor, som såklart passar henne perfekt!

Allvarligt talat.
Det känns lite väl ironiskt. Vad tar författaren oss kvinnor för? Klarar vi oss inte själva? Är det så vi vill ha det? Massor med kläder och skor, en gigantisk garderob, en man som är stenrik men i övrigt ganska tråkigt?

Varför görs inga smarta kvinnoprogram? Klart att jag också uppskattar att drömma mig bort in till den här världen ibland, och det är inte fel att vilja känna sig snygg och vara intresserad av mode. Det är inte det jag menar, men är det verkligen nödvändigt med ytterligare ett sådant här program, där huvudrollsinnehavarna har supertrassliga liv, men trots det en underliggande fokus på mode och skönhet.

Det hade ju varit intressant att se hur de kom till de jättehöga posterna som de har, vad de verkligen prioriterar i livet och kanske försöka vara en inspiration till oss vanliga människor som fastnat. Är våra liv verkligen så tråkiga att det är den här materialismen och pengabehovet som är vår dröm? Gillar vi att titta på snygga kvinnor med bra jobb, men med supertrassliga kärleksliv för att erkänna för oss själva att vi har det ganska bra, med vår man som trots allt köper en bukett blommor en gång om året och tryggheten som vi har? Är det dit hän vi har kommit?

Varför inte lägga all denna överskott av tid som vi uppenbarligen slösar bort på något fördummande på oss själva eller varandra och skapa det där livet som vi egentligen sitter och drömmer om!