Rastlöshet? - Generation 80-talisters stress

Hmm... Jag undrar vad den beror på. Stressen som man känner dagligen!
Själv uttrycker sig min stress genom rastlöshet. Rastlöshet på jobb för att inte få tillräckligt med utmaningar, rastlöshet för att man bara är fast i Malmö och inte reser och ser världen och rastlöshet genom att känna att man inte uppnår något i livet.

Jag jobbar som marknadskoordinator och börjar allt oftare ställa mig frågan vad jag ska göra med mitt liv. Karriärstressen har slagit till även mig och jag att läsa om och inspireras av personer som åstadkommit något i sina liv gör att jag vill kämpa samtidigt som jag blir frustrerad av den situationen som jag befinner mig i idag.

Men jag ska ju inte klaga, det är bara mina val som styr mitt liv och just nu har jag valt att leva så här. Men det finns ytterligare en rastlöshet inom mig - där jag inte kan bestämma mig för vad jag ska göra. Ena dagen vill jag åka och jobba i New York, nästa dag vill jag flytta till min pojkvän i Jönköping för att tredje dagen se massor av möjligheter i Stockholm. Sedan när jag väger in alla fördelar och nackdelar är Malmö ganska bra som det är. =)

Enligt framtidsspanings- och forskningsföretaget Kairos Future lever 80-talisterna i en svår situation där en mängd valmöjligheter ger dig möjligheter att komma vart du vill och hur långt du vill! Men det finns ju en baksida också, man kan ju komma absolut ingenstans och bli absolut ingenting om man gör fel val. Beror vår stress/rastlöshet på detta? Att man kan bli allt men samtidigt ingenting?

Jag ska sätta mig ner och verkligen fundera på vad jag vill. Nästa gång har jag förhoppningsvis kommit fram till ett beslut! Hur känner du?

Ibland känner jag en frustration över att inte kunna hjälpa till här i världen. Jag är ingen aktivist men skulle gärna jobba med bistånd och utveckling av U-länder. Att hjälpa människor som har det mindre gott ställt än oss. Kan detta också vara en del i stressen, kanske konsumtionsstressen att alla behöver så mycket av allt, hela tiden. Det är ganska skönt att inte handla. Att bara ha dagar när man inte använder sina pengar. Planerar man sin vecka kan man överleva iallafall en vecka utan att handla. Det stillar ju konsumtionsstressen lite iallafall.

Kanske är lågkonjukturen bra för samhället. Folk lugnar ner sig och funderar över vad som verkligen är viktigt i deras liv...